tisdag 14 februari 2012

Till skidspåret...

... i Sörberge bakom EON begav vi oss igår jag och Magnus tillsammans med Tage. Tello fick stanna hemma då han var mör efter helgen och många mil harjakt både lördag och söndag. Ska försöka sammanfatta denna upplevelse lite kort och utan överdrift ;-) 

Måndagar och Onsdagar är det mycket hundar i spåret vilket förhoppningsvis skulle få Tage att springa lite fortare vilket kändes jättespännande. Mmm, superspännande var det verkligen ända tills jag verkligen stod i starten med hund, sele och lina... Finns bara ett ord som kan beskriva den känslan - SKRÄCKSLAGEN! Funderade va fasiken jag jag gett mig in på, jag ville inte!!!!!! Tog mig i alla fall i kragen och åkte ca trehundra meter tills vi kom till en nedförsbacke, jag stod i spåret och min fart var högre än Tages... Eftersom jag är usel på att åka skidor och inte kan flytta mig ur spåret så där snabbt o snyggt som andra så körde naturligtvis på Tage bakifrån. Inte alls hårt men då ville inte jag mer, lämnade direkt över Tage till Magnus som fick köra resten av varvet. Jag är inte alls rädd för att ramla men vill ju inte skrämma Tage bara för att hans matte är en klumpeduns...
Så var det dags att ta ett till varv. Magnus tog första biten och sen skulle jag prova igen. Samma känsla som jag beskrev ibörjan infann sig förstås direkt men denna gång gick det faktiskt bättre och jag började slappna av. Tage höll sig nu lite på sidan istället för mitt framför skidorna och jag kände att jag hade lite bättre koll. Nu var det till och med riktigt skoj! Första varvet Magnus gjorde med Tage gjorde också att han kom på lite vad det var frågan om. Inte alls lika nosig, drog mycket bättre framåt. Tempot han har myskillen är helt lagomt för mig, behöver inte alls gå nå fortare ;-)

Så sammanfattningsvis så var det till en början en skräckupplevelse som faktiskt vände och blev precis så kul som jag trodde det skulle vara! Visst blev det några vurpor men det får man ju räkna med... Tage var också nöjd men trött som sjutton vilket jag förstår. Lite skillnad och springa lös i skogen mot att springa fem kilometer i ett skidspår med sele, lina samt massa krav på sig... I morgon är det dags igen och det ser vi fram emot ;-)

Slutet gott alltså ;-)

1 kommentar:

Kattis sa...

Kul att det gick bra, men jag förstår din skräckkänsla till fullo. Ser ju så härligt ut när man åker skidor med hund men tusan va fort det går ibland.