Små änglar!!

Ja, de är verkligen små söta änglar småtjejjerna och man kan som jag skrivit tidigare inte låta bli dem. Om nån vecka så är de säkert ännu sötare men då misstänker jag att jag inte kallar dem änglar längre, snarare hopplösa busfrön eller nåt i den stilen ;-)

Kul och se hur storkillarna bahandlar dessa sötisar, otroligt försiktiga är de alla tre! Igår kväll, en liten stund efter att vi kommit hem så började plötsligt Tage skälla inne i sovrummet, inte högt men ändå. Så stack han ut huvudet ur sovrummet och tittade på mig och sen tillbaks in igen och skällde på nytt.  Han brukar verkligen aldrig skälla så jag var ju tvungen att kolla vad det var frågan om. När jag kom in i sovrummet så hade en av småmissarna tagit sig ur lådan och var nere på golvet... Haha, det var ju det han ville berätta. Duktig kille, massor av beröm fick han! Jättebra att han "skvallrar" för oss när saker och ting inte står riktigt rätt till ;-)