Den finns en liten kille...

... som har gjort mig vansinnigt stolt sista veckan. Lite stolt över mig själv också för nu känns det att vi kommer framåt tillsammans, inte kör fast i massa dumheter som vi gjort båda två de senaste veckorna. Helgen avslutades på Åstön med jättefint fotgående i koppel fastänTello och husse också var med. Detta var stört omöjligt för drygt en vecka sen, då drog och drog han för att hela tiden få gå först. Inte en tendens till det ikväll, skönt ;-) Folke och jag följde inte med Magnus och Tello hela vägen runt, vi vände och tränade lite på det vi gjorde på valpkursen sist istället. Som pricken över i så gjorde Folke  två fina avlämningar rätt i handen på mig, snyggt som bara den. Tyvärr gjorde han den där "snurren" runt mig eftersåt, innan han behagade sätta sig bredvid mig men det bryr jag mig inte om denna gång. Vi kämpar vidare och ska arbeta bort "snurrandet" också ;-)

Snygging!